Brelin 1740

Nils Brelin, At giöra ett Stenlim, som ej löses up af watn, sedan något ämne af träd eller sten dermed är sammanlimat, utwisar följande Påfund, in: Swenska Wetenskaps Academiens Handligar, för Januar. Ferbruar. Martius. 1740 I, Stockholm [Johannes Laurentius Horrn] 1740, pp. 219–221.

At giöra ett STENLIM, som ej
löses up af watn, sedan något ämne af träd
eller sten dermed är sammanlimat,
utwisar följande Påfund, af
Magister NILS BRELIN.

Det är bekant, at många arbeten icke kunna göras och fästas tilhopa utan limning, så at det ena ämnet hänger och fäster sig wid det andra genom limets sammandragande kraft och seghet: men det giör ock icke litet til arbetets fasthet och styrka, när detta lim af sådan materia är giordt, som efter limningen blifwer stenhårdt, och således ej kan lösas up af watn.

Förutan det almänt brukelige Sämskmakare- och Garfware-Lim samt Husblos och Hornlim, är ock bekant, at mången med fördel brukat starck Linolje-Färnissa tilhopa med Blyhwit och Mönja, hwarmed glas, sten och bräder kunna ihopsättas. Men som i dessa materier icke finnes någon särdeles sammanhängande seghet; så kan detta icke wara det bästa.

Med äggehwita och osläkt kalk sättes söndergångne stenkäril tilsammans.

Gummi Arabicum uplöst uti starck spiritu vini, är ock godt at foga bråkta glas tilsammans.

Men huru många sätt här tils brukelige warit wet jag dock icke, at någon här i wårt kiära Fädernesland försökt hwad seghet och styrka finnnes uti Ost, jag menar sötmiölks-ost: wetterligit är, at sönderbråkta stenkäril uti söt miölk kunna kokas tilsammans, och deraf kan slutas hwad seghet finnes i sielfwa osten, när den rätteliga til ett lim beredd warder.

At förbi gå widlöftighet, skier sådant på följande sätt: ren frisk sötmiölks-ost skiäres i tunna skifwor sedan yttersta kanten är borttagen, då de uti kokhett watn arbetas med en sked, til dess de warda til et segt slem, som icke blandas tilsammans med watnet: och när denne ost således några gångor uti hett watn, som derpå ymsas, är arbetad, öses den med skeden på en warm giord rifsten, och derpå arbetas tilsammans med lefwande eller osläkt kalck, til dess den warder god och lagom til et lim, som brukas bäst medan det är warmt, ty sedan det är kalnat, är det icke så godt, fast jag dermed limat ihop både stenkäril och bräder. Jag har försökt hwad nytta detta limet med sig hafwer, ty det kan icke lösas up af watn sedan det wäl är torkat, som bör skie, efter hwart och et ämnes storlek, åtminstone i twå eller tre dygn.

Söndergången Marmor och stenkäril sättas ihop dermed så nätt at det knapt kan synas, och har i alla hushåld god nytta och förmon. Ämnen af träd fästas ock dermed tilhopa; så at när et sönderspruckit träkäril dermed limas, warder det nyttigt och å nyo brukbart.

Dess utan är ock följande rön en gagnelig sak för Landtmannen, särdeles för fiskare, at de kunna betiena sig af ost i stället för fisk, til agn på sina refkrokar jämwäl ock metespön: Ty då ost arbetad i hett watn, warder kall, kan den skäras i hwad form man åstundar; och när den sättes på kroken, blötnar den icke op uti watnet, utan är lika tienlig och smakelig för fisken, som någonsin hwad eljest til agn brukeligit är med små fiskar. Kunna altså fiskare enär dem felas små fisk eller agn äfwenså wäl här i Swerige, som jag funnit med nytta ske på några utländska orter betiena sig af sötmiölks ost, ty sedan den som sades i hett watn arbetad är och tages derutur finnes den wara mycket seg fast och stadig. Detta fiskandet hwarwid jag funnit osten icke blotna op i watnet, har gifwit anledning at utröna det sät, som här ofwan omordat är, at bereda et högst gagneligit stenlim; hwilket ehuru det til enskylt nytta tiena kunde, man doch af ren lust til hwarjehanda wettenskapers upodlande, härmed welat kunnigt göra. Som jag det ock för Academien upwist.